När detta
publiseras så ligger jag förmodlingen i sängen redan, för det är ju dags för det känner jag allt. Men jag hade tänkt skriva innan idag men tappade nog det på vägen lite grann. Skulle i och för sig skrivit för ett par dagar sedan med men det föll nog i glömska det också.
Idag har jag och hjärtat varit hos min farmor och ätit "luffsa". Såå gott det är. Är typ nästan samma som kroppkakor fast man gör detta i ugnen. Kroppisar kokar man ju i en gryta. Men men gott är de båda rätterna i alla fall.
Jag har nog bestämt mig att denna blogg kommer mest och handla om vår, min och sambons resa till att bli gravida och få bli föräldrar. Resan började ju redan 2009 i Juli då vi fick ett stort plus på grav.stickan. Mycket var det som ställdes på sin kant under ett par dagar, men lyckan var total ändå. Mådde hur bra som helst under tiden vi var gravida, kanske alldeles för bra kan jag tänka många gånger. Var på ett VUL i grav.vecka 8 och allt såg bra ut med det lilla. I oktober 2009 tog jag svininfluensa sprutan med jobbet. Man var ju prioriterad som gravid så det var väl lika bra att ta den tycker man. 9/11 var vi innte och gjorde ett Rutinultraljud och plötsligt var vi tillbaka flyttade 3 veckor. Den 9:e skulle vi varit i vecka 18 men helt plötsligt var vi tillbaka i v.15. Fattade ingenting. Men inte en tanke på att något skulle vara fel. 19/11-2009 var jag inne hos min barnmorska för en rutinkoll. Hon ville lyssna på hjärtat men fann inga ljud alls. Skickade mig vidare till dedt stora sjukhuset här i länet där jag bor för att bli ordentligt kollad. De gjorde ett Ultraljud och fann att vårt barn hade dött i grav v 20 ca. Så mellan den 9-19/11 gick vi från hopp till förtvivlan. Detta var totalt knäckande för oss båda. Att gå från halva grav. till att bara ta slut så där. Detta är något jag ALDRIG kommer att komma över.
Anledningen att jag tog upp sprutan är att jag lastar allt på denna. Jag tror inte att den var kollad tillräckligt för att ge till gravida. Det har ju kommit fram en massa senare om barn som har fått sömnsjuka, fler som har förlorat sin barn i magen. Ja, you name it.
Sen dess har vi försökt och försökt. Vi fick påbörja en utredning i September 2010 som har resulterat att de funnit att jag har något som heter PCO (Ploycystiskaovarier) kan förkortas med att jag inte producerar bra ägg, har för mycket av det manliga hormonet. Men nu får vi hjälp.
Började på något som heter Pergotime den 2 Mars. Skulle äta det från 5:e mens dagen till den 9:e. Så nu sitter man och väntar på att man ska få äggsläpp för att se om detta har fungerat, vilket man hoppas på.
Nu har jag skrivit av mig lite och uppföljning kommer så klart.
Idag har jag och hjärtat varit hos min farmor och ätit "luffsa". Såå gott det är. Är typ nästan samma som kroppkakor fast man gör detta i ugnen. Kroppisar kokar man ju i en gryta. Men men gott är de båda rätterna i alla fall.
Jag har nog bestämt mig att denna blogg kommer mest och handla om vår, min och sambons resa till att bli gravida och få bli föräldrar. Resan började ju redan 2009 i Juli då vi fick ett stort plus på grav.stickan. Mycket var det som ställdes på sin kant under ett par dagar, men lyckan var total ändå. Mådde hur bra som helst under tiden vi var gravida, kanske alldeles för bra kan jag tänka många gånger. Var på ett VUL i grav.vecka 8 och allt såg bra ut med det lilla. I oktober 2009 tog jag svininfluensa sprutan med jobbet. Man var ju prioriterad som gravid så det var väl lika bra att ta den tycker man. 9/11 var vi innte och gjorde ett Rutinultraljud och plötsligt var vi tillbaka flyttade 3 veckor. Den 9:e skulle vi varit i vecka 18 men helt plötsligt var vi tillbaka i v.15. Fattade ingenting. Men inte en tanke på att något skulle vara fel. 19/11-2009 var jag inne hos min barnmorska för en rutinkoll. Hon ville lyssna på hjärtat men fann inga ljud alls. Skickade mig vidare till dedt stora sjukhuset här i länet där jag bor för att bli ordentligt kollad. De gjorde ett Ultraljud och fann att vårt barn hade dött i grav v 20 ca. Så mellan den 9-19/11 gick vi från hopp till förtvivlan. Detta var totalt knäckande för oss båda. Att gå från halva grav. till att bara ta slut så där. Detta är något jag ALDRIG kommer att komma över.
Anledningen att jag tog upp sprutan är att jag lastar allt på denna. Jag tror inte att den var kollad tillräckligt för att ge till gravida. Det har ju kommit fram en massa senare om barn som har fått sömnsjuka, fler som har förlorat sin barn i magen. Ja, you name it.
Sen dess har vi försökt och försökt. Vi fick påbörja en utredning i September 2010 som har resulterat att de funnit att jag har något som heter PCO (Ploycystiskaovarier) kan förkortas med att jag inte producerar bra ägg, har för mycket av det manliga hormonet. Men nu får vi hjälp.
Började på något som heter Pergotime den 2 Mars. Skulle äta det från 5:e mens dagen till den 9:e. Så nu sitter man och väntar på att man ska få äggsläpp för att se om detta har fungerat, vilket man hoppas på.
Nu har jag skrivit av mig lite och uppföljning kommer så klart.
Kommentarer
Trackback
